Emma

Idag var det BVC som gällde för lilla bebisen i familjen. Eftersom jag är hans mamma och han är väldigt liten så fick jag följa med honom. Även storasyster följde med som stöd inför vaccinationen.

Titus var sur som ättika och gillade inte alls tant Åsa idag. Så som hon klämde, kände och drog i honom så kan jag nästan förstå honom.
Vågen visade 8410 gram och längden stannade på 65 cm. Det är en bjässe vi avlat fram, lagom existerar inte.

Vaccinationen gick bra, trots hjärtskärande skrik. Förstår inte riktigt varför forskare eller vad det nu är, har kommit på något som gör att det räcker med EN spruta. Istället ska det krävas TVÅ sprutor, förvisso olika vaccin men ändå. När bebisen tror att han har det värst i hela världen efter första sticket, så blir det ännu värre efter andra. 

 

På vägen till BVC gick vagnen sönder. Eller hjulet på vagnen rättare sagt. En mutter lossnade därifrån för några dagar sedan och igår kväll lagade pappa R det. Det hjälpte dock inte och jag fick köra vagnen på två hjul = väldigt bra träning för armarna. Var helt slut när vi väl kom hem. Trots att det var jobbigt så tyckte jag ändå att det var en god idé att gå in om Ica innan vi gick hem. Ibland undrar jag hur jag tänker. 

 

Dagen började bra, och jag vill inte påstå att den blivit sämre. I själen har det känts gott, kan inte klaga på något.

Jag fick sovmorgon, det var guld värt. Titus vaknade 4.30 eller 5, men pappa R tog honom så jag kunde sova vidare. Vaknade inte förrän 8 igen, då sov bebis igen och R hade försvunnit till jobb. Livia sov också, lika så Dexter. Vilken dröm, eller hur?! Alldeles själv på morgonen med mitt kaffe och mina tankar. Finns inget bättre sätt att starta dagen på, ensam och i sin egen takt - utan stress. Det sätter verkligen grunden för resten av dagen.

 

Vi har gjort alla måsten för dagen, nu får livet ta oss dit det vill. Men jag tänker inte jaga något att sysselsätta mig med. Att inte behöva göra någonting, det är det bästa jag vet. För då blir det jag gör mycket roligare, och framför allt frivilligt och på mina egna villkor.

 

Efter samtal med sköterskan idag har jag insett att det jag behöver prioritera först just nu är at vänja Titus vid att vara själv lite mer. Han är som ett plåster på sina föräldrar och blir jätteledsen om vi försvinner i mer än 2 sekunder. Som jag nämnde igår är det väldigt frustrerande i situationer där jag egentligen behöver göra annat. Typ gå på toaletten. Vet inte hur många gånger jag fått ont i magen pg.a att jag inte kunnat gå på toa och prioritera mig själv. I efterhand, när man berättar om det, kan det vara ganska kul. För ett tag sedan skickade jag ett sms till R där det ungefär stod: "Fan! Titus skriker, tror han börjar bli hungrig och jag MÅSTE på toa!!"

Men men, nog skitsnackat.

För hela familjens skull är det dags att ta på de hårda handskarna och låta Titus bli lite ledsen, visa honom att vi finns här men inte ta upp honom i första taget. Jag har ju klarat det med två tidigare bebisar, så det borde gå.

 

 

Känns lite dubbelt att skriva vad jag behöver prioritera, för att sedan sitta och skriva i vår säng, bredvid Titus säng där han ligger. Men såhär ser det ut just nu ;)

Bilden på mig och Titus tog Charlie med min systemkamera igår, tycker han är superduktig :) Dock har jag fotat kameran med min telefon, därav ränderna. 

Gul är en färg Titus passar superbra i, enligt mig. Han hade denna fina outfiten i ca 30 minuter, innan han gjorde årets ryggbajs och fick nya kläder.

 

Hoppas alla har eller får en fin tisdag. Om inte annat så gör ert bästa. Lyckan kommer inte bara till en!