Emma

Sitter just nu i stugan och njuter av tystnaden och en kopp kaffe. Titus ligger och sover, han har gjort det ett bra tag nu. R är i Tyskland och hämtar hem sin bil som kraschade där för några veckor sedan. Livia är hos sin kontaktfamilj och Charlie är hos sin pappa. Det är bara jag och Dexter som delar utrymme här just nu. Han är förvisso VÄLDIGT STÖRIG idag! Han har sina märkliga dagar då han muffrar (småskäller) på ALLT han hör. Han har hållt på i flera timmar nu, fram och tillbaka. Var gång jag är på väg och ska strypa honom så tittar han så fint på mig och jag smälter istället. Tur är väl det ;)

Vädret kunde varit bättre, solbrännan som jag byggde upp i början av sommaren är nästan helt försvunnen. Börjar bli lika blek som Titus och hans pappa. Det passar på dom, inte på mig. Men det finns mycket charm i att sitta inne i en stuga och lyssna på regnet och gå omkring i mjukiskläder. Som ett plus är radion igång, P3 på låg volym. Det känns så himla vuxet tycker jag :p

 

Livia ringde igår kväll och var helt förtvivlad över att hon inte var hemma med mig. Hon hade panik i rösten och ville inget hellre än att jag skulle komma och hämta henne. Som tur var så lyckades jag lugna henne och få henne på andra tankar.

 Efter hennes samtal igår så har jag börjat fundera mer på vad som egentligen hände när hon var på kollo. Försöker lägga ihop ett plus ett. När vi hämtade henne, och de dagar som var kvar på kollot tills hon egentligen skulle åka hem tillsammans med de andra barnen, drömde hon mardrömmar om kollo varje natt. Alla morgnar vaknade hon och berättade om sina drömmar, att jag och R hade kört henne tillbaka till kollo och tvingat henne att stanna där, andra morgnar var det att vi vägrade hämta henne och inte svarade i telefon. Hon har fått men efter sin vistelse i Barnens by. Så som hon förklarade det så var det jobbigast att ledarna blev arga på henne för att hon ville hem/ringa hem. Och när något blir till ett förbud så blir det panik i henne, jag är precis likadan. Hon fick ju inte ringa hem som hon ville (vilket är förståeligt, det funkar inte att 20 ungar ska ringa hem stup i kvarten). När vi pratat i telefon en stund igår förstod jag att hon hade samma känsla hos sin kontaktfamilj. Hon trodde att hon inte FICK åka hem och att hon inte fick ringa mig. Hon relaterade så mycket till kollot. 

Pratade med Livia i förmiddags igen och idag var allting bättre. När förbudet försvann mentalt för henne så slappnade hon av och hade skitkul! Alltså ser det som som att hon stannar där en natt till som planerat.

 

Titus vaknade mitt i skrivandet här, så himla fin han är! Allt som oftast har han ett fantastiskt morgonhumör. Eller vakna-upp-humör kanske är mer relativt att säga. När man visar sig i hans synfält lyser hela han upp, jag och hans pappa och syskon är hans största idoler, tveklöst. Och MORFAR förstås, han blir alldeles till sig av lycka när han ser morfar. 

Han ligger här bredvid mig och beundrar och pratar med mig, fullt nöjd med hur livet är just nu. Men som varenda en förälder vet kan det ändras på en mikrosekund, plötsligt kan allt i livet vara fruktansvärt hemskt och eländigt.

 

Verkar som om solen tittar fram nu. Turligt nog tog jag med mig kameran hit, och när Titus och jag kom hit i förmiddags blev han förpassad till vagnen så jag kunde ta bilder på den fantastiska trädgården och alla dess blommor. Det blev så fina foton på blommor klädda i regndroppar bl.a. 
Får peta ner T i vagnen och köra ut på en tur till med kameran, leka lite med ljuset i solen.