Solen som försvann

Jag fick för mig att det skulle vara sol och värme idag. Det började bra imorse då båda delarna visade sig när jag och Titus var ute med Dexter. Vet inte vad som hände riktigt därefter, men jag har hört att man inte ska lita på SMHI. 
Titus fixade sovmorgon till båda sina föräldrar denna torsdag. R är ledig var torsdag och det är ju guld värt när ens son på 5 månader förstår grejen.
 Istället för 4.30, som är standardtid för Herr T, vaknade han inte förrän 7.30 ungefär. Det känns mer lagom, så tack vår älskade son ;)
 
Som planerna för dagen var, kom Rs faster Mia hit med sitt barnbarn (Titus nästkusin) Wilma och kaffekokaren gick varm. Munnarna på oss allihopa också för den delen. Det blev en mycket trevlig för- och eftermiddag, Titus aka Dramaquen fick all den uppmärksamheten som han ville ha. Han njöt till tusen, när han väl förstått att Mia inte var en farlig typ ;)
 
I vanlig ordning, eftersom man är vuxen och livet pågår, har tvätten påbörjats. Jag må vara lite speciell, en vän frågade mig ärligt för några år sedan om jag var 60+ i själen, men jag har längtat till dagens tvätt eftersom jag köpte nytt sköljmedel med kokosdoft för några dagar sedan. Den luktade som en bit av himmelriket när jag luktade i flaskan, snart är första maskinen färdig och jag väntar med spänning. Det gäller att vara glad för det lilla i livet, vad det än må vara. I mitt fall, just idag, är det sköljmedel :D
 
 
 
 
Något annat jag verkligen ser fram emot är helgen som kommer. Livia ska hem till sin kontaktfamilj på landet, sova där från fredag till söndag och jag, R och Titus ska spendera vår helg ute i stugan. Det är få saker som slår stugliv och allt som hör till. Det är en enorm frihet att vakna på morgonen, slå på kaffekokaren och gå ut i trädgården och lyssna på ljuden som startar morgonen. Här hemma i stan hör vi skrikande fiskmåsar och människor, tutande bilar och ambulanser med sirenerna påslagna. Det finns en viss charm med det med, men jag har hört det i 16 år nu. Jag är redo för något annat, något permanent. Finns det någon som vill hyra ut ett hus på landet till oss så hojta till!
 Det kan tyckas lite taskigt att skriva att jag längtar till när Livia ska sova borta, men nu när det är sommarlov och vi är med varandra 24 timmar om dygnet så behövs det paus från varandra då och då. Vi behöver sakna varandra för att kunna uppskatta varandra igen. Vi går varandra på nerverna, bråkar och tjafsar mer än någonsin förr. Det var likadant förra sommaren, det var även då jag sökte kontaktfamilj till Livia. För vår bådas skull. 
 
Ikväll ska R, Livia och Titus iväg till Lindängen och lyssna på allsång. Eftersom jag tvättar så stannar jag hemma. Ska faktiskt bli skönt att få vara ensam en stund. Det händer inte alltför ofta, vilket är mer än okej. Men då och då behövs ensamheten för att ladda energi. Och på tal om det så läste jag en intressant krönika i VeckoRevyn för ett tag sedan om introverta människor. De tankar energi genom att vara själv, kan längta efter att få känna ensamheten och tystnaden, att inte ha en enda människa i närheten av sig. Utan att för den sakens skull vara konstig eller asocial. Jag blev så glad när jag läste krönikan, kände igen mig så väl. Jag är introvert, jag får min energi av att vara för mig själv. Och jag är inte otrevlig eller en eremit som helst vill bo i en liten stuga mitt ute i ingenstans - jag vill bara tanka...
 
Klockan ringer, tvättstugan och den spännande doften väntar!
Vad ska ni hitta på till helgen?
Klicka gärna på gilla-knappen på de inläggen ni gillar, så jag vet vad ni tycker om att läsa om :)

Kommentera här: