Emma

Lilla Titus blev sjuk tidigt igår morse. Säkert tidigare egentligen, men de uppenbara symtomen såg vi inte förrän då. Han sov oroligt under förrgår natt och när han väl vaknade för dagen vid 5 var han så himla varm. Jag kunde känna hans värme på min hud när han låg bredvid mig och vi inte rörde vid varandra. Det har märkts på honom att har varit hängig och ledsen. Väldigt många tårar har kommit från de där små ögonen. Eftersom vi var i stugan hade vi inte tillgång till någon termometer, men när vi väl kom hem under eftermiddagen hade Titus 38,6 grader enligt den mätaren. Men det är en termometer som skall mätas i munhålan och vi tog den under armen och då är det sagt att man ska lägga på ungefär en grad till. Han fick alvedon och vi ringde sjukvårdsupplysningen för råd. 

 Natten var lugn, han sov genom den men vaknade redan halv 4 i morse. Alvedon, mat och pappas trygga famn gjorde att han somnade om till närmre 7 igen. När vi tittade på hans allmäntillstånd bestlutade vi oss för att gå till vårdcentralen. Som tur är kunde inte läkaren hitta något uppenbart fel, och det känns betryggande. Har inte febern lagt sig till på onsdag ska vi söka vård igen. 

 Det är så jobbigt när barnen är sjuka, speciellt så små bebisar som Titus. Han är ju bara 5 månader. Han förstår inte själv vad som händer med honom, man ser förtvivlan i hans ögon när han gråter och tittar på en :( Känner sig maktlös som förälder. Nu har vi i alla fall gjort vad vi kunnat.

 

Livia debuterade på fritids idag. Det var längesen hon var där sist. När skolan slutade gick hon på sommarlov och har varit rastlös sen dag 2 ungefär. Det har varit mycket tjafs och bråk mellan henne och mig. Ledigheten har den effekten på oss, tyvärr. Så idag var en bra dag när vi gick upp i bra tid, åt frukost och gick tillsammans till fritids. Rutiner är så viktigt, det märks när man är ledig. Hon ska vara där tills skolan börjar igen den 16 aug tror jag det är. Det blir bra för henne :)
 Medan syrran är på fritids ska jag, Charlie och Titus köra iväg till en stor lekplats borta på Sibbarp, båtlekplatsen tror jag den heter. Det var Charlie som kom med förslaget att vi skulle ta oss dit. Hans ögon går inte att säga nej till, eller förhandla med. Han är alldeles för söt! Och vad har en för anledning att säga nej egentligen?!

Han ska inte på dagis förrän på onsdag. Två dagar i veckan ska han vara där under sommarlovet, och när höstterminen börjar så ska han vara där tre dagar i veckan, under de veckorna han är hos mig åtminstone. 

 

Jag läste en blogg i morse när jag drack mitt morgonkaffe. Den handlade om en flicka som fötts med vad läkarna trodde var en hjärntumör. Det visade sig senare att det inte var någon tumör, men ännu vet de inte vad det är för något. Flickan lever dock med funktionshinder.

 Det fick mig att tänka på vad jag har, och hur tacksam jag är för det. Tre fullt friska barn har jag blivit välsignad med, vad kan jag ha att gnälla på?

Det är lätt att glömma tacksamheten, och det kan bli farligt. Man behöver påminna sig om den varje dag, ibland flera gånger om dagen. 

 Tack för att jag får leva, och för allt jag har <3